Detta år är något, kanske utan tvekan de bästa i mitt liv.

? Träffade min underbara Patrik ?
? Flyttat till Krok och blivit sambo.
? Tagit körkort.
? Skaffat valp.
? Fått jobb som jag trivs med.
? Lärt mig köra hundspann.
? Fått nya vänner och bekanta.

Självklart finns det huur mycket som helst egentligen att stapla upp men detta är nog dom största höjdpunkterna :)

Tack för detta år! 2014 kan bara bli bättre!!

Mm.. jag bor inte hur långt som helst från stan. Nää tänk!! Inte änns 10 mil. Tar ungefär 1,15tim med bil..

ja de ja menar är att såååååå många vänner, el ska ja säga "vänner" är ute nu för tiden o ja får inte änns en simpel injudan som "lust o komma till stan o gå ut?".. noppe :) inte en ända.. och planerar ja något så kan INGEN NÅGONSIN pgr av allt möjligt. Meen likt förbannat så kan man se dom gå ut samma helg el helgen efter. Om ja blir besviken? Ohja!! Sjukt besviken av flera nu den senaste tiden faktiskt.. ja finns fortfarande fasten ja är en timme eller två bort. Nää men då får ja höra att det va "spontant".. in my as.. spontant sker inte 2-5timmar innan. O vore det så så vet ni mitt nummer ändå.. ja kan nog fixa om ja inte e borta el e upptagen..

Usch :/ har blivit så besviken sista tiden.. är ja så JÄÄVLA tråkig? Trist att ingen känner mig nuförtiden som de verkar..

HEJPA!

Jag har haft en oerhört fin helg. Helt otroligt underbar :) 

I torsdags kom ja hem till Patrik för första gången. Kände mig direkt hemma när ja klev innanför dörrarna.

Känner mig ofta hemma hos folk som gillar mig. Men de va ändå annorlunda :) Skönt..roligt..

Men iaf, torsdagen tog vi till soffmys o prat.. vi kan prata i evigheter, verkar aldrig ta slut på ord mellan oss.

Vi har sååå mycke gemensamt och såå mycke att prata om, och prata e ja ju duktig på, så ja klagar då absolut inte ;)

Herrn i sig e rätt duktig o prata med, men han ligger nog i LÄ än!

Sen på fredagen for han på jobb, ja låg kvar i sängen med Molly o snarkade några timmar till..

När man väl vaknade till hade ja o Molly mysmorgon o drack litervis med kaffe, jag då o inte vovven :D

Senare kom gubben hem o då tog vi o for vi på lundhags där ja införskaffade en pippimössa o en tröja! :)

Byxorna ja så gärna vill ha får dock vänta tills man börjat jobba riktigt igen.. 

Var o handla lite o sådär efter de. Tacos till middag, massa hundmys och senare på kvällen blev de film o nå glas vin.

Redan på fredagen började ja bjuda "hem" syster och va väl inte helt hundra då.

Men när lördagen väl kom så spikade vi att hon o Lykke kom på lördagen för o stanna tills på söndag! :)

Innan dom anlände åkte ja tillbak me tröjan till Lundhags, en sömm va trasig så bytte bara tröja.

Sen blev de en spontantrip till Åre chokladfabrik där ja handla febrilt ;D Ja som knappt äter choklad :S

Oxå åkte vi någon väg i skogen där vi kom ut i Fäviken :) kul o se sig omkring..

Åretrakterna e ju totalt okänd för min del! Fick mig en tur upp till Copperhill, vilken otrolig utsikt! :O

Åre är verkligen vackrare än man tror när de är molnfritt :)

Nog om det, vi kom hem o fixa lite ute innan vi for o mötte upp syster o Lykke..

Sen blev de grillat till middag, Lykke fick hälsa på hundarna vilket nog var en skräckblandad förtjusning..

Vi tog de på avstånd :P haha! Såfort hon ville titta så sprang hon o hämta någon som kunde stå o glo med henne genom fönstret. Mosters sötplutt :D Annars en väldigt fin o lugn kväll o bästa sällskapet :)

Dvs, Patrik o syster... Lykke sov så gott i rummet intill..

Så denna helg kan nog sammanfattas som en av dom bästa på otrooooligt länge!

Ja.. på åratal.. Är så otroligt glad att ja fått träffa Patrik så det finns inte.

Kär o galen kan man nog säga utan o överdriva ^^

Huvudet gör ont, revbenet gör så ja blir gråtfärdig bitvis.. Nu är det tillomed plågsamt o GÅ.

Inge forum för min del :) Ingen som vill ha med mig så att så enkelt är det..

Inte kan ja sätta upp mig på jobb heller pgr av revbenet.

Ingen av dom få som verkar vara hemma vill göra något med mig förutom o sitta o glo på sin höjd.. :)

Så vad göra.. Supa sig störfull på egen hand kanske!

Tragiskt men men..

Jag börjar bli redigt less på det mesta.

Men visst, förstår om folk inte vill umgås för att ja e sur o negativ.

Men de är just för att ja känner mig så sjukt ensam och oomtyckt..

Så äre.. så ere.. så kan de va..

Man kan inte få allt ^^

Jag är glad för dom få som kanske ev finns där.

Man får vara otroligt glad för det lilla :) <3

Hoppas alla på forum får en bra helg iaf :)

Avundsjuk men inte missunnar ja någon det iaf!

Idag svepte något över mig..

Jag kände mig så jävla besviken och bortglömd.

Ville bara låta tårarna komma o fortsätta tills dom tog slut.

Men ikke, tjurskalliga jag låter inte saker o ting komma i onödan.

Men det tog hårt.. Otroligt hårt..

Förstår inte varför sånt ska hända.

Annars skulle ja bli arg o bara vifta bort det.

Men inte idag.. Usch.. Hatar när ja blir påverkad på det där sättet.

Fick åtminstonde träffa Patrik en sväng så då blev man gladare innerst inne men fortfarande samma besvikna o irriterade Kassandra som vanligt då det har gnagt på mig sen de kom.. 

Sen for ja o köpte en jättepizza som ja o Sofie delade på, o då blev allt bättre!

Haha, inte riktigt men kom på andra tankar åtminstone :) 

Ärligt så undrar man ofta varför vissa håller kvar vid en och änns umgås.

Vad man gör som e så märkvärdigt o väger upp alla mina dåliga dagar.

Vad det än är så tackar ja för det ni som faktist står ut.

I'll be alright, just not tonight

Då jag ändå börjat skriva här nu igen kan ja fortsätta :)

Lägger in några bilder sen helgen!

Vi åkte upp på Oxsjön med vovvarna o försökte fiska.. Blev inge fisk men mysigt ändå :) 

Hade fixat mat på Muurikkan som bestod av älg,lök,paprika o svamp. Till det blev de tortillabröd o vitlökssås :) 

En sån där skev fiskare man kan hitta ibland ;) Mulet som fan men fint ändå!

Zarek, Pixel, Elsa, Froggy, Holly och Gry :) Även Zvarten o Trix var med :) 

Jag tror faktist ja har startat om på nytt.

Jag har för flera veckor sen träffat någon ja klickade helt otroligt bra med..

Vem, hur o vad behåller jag än i mig hemlighet :)

Men han får mig o må bra.. Får mig o se ljust på livet och faktist tro på en framtid.

Han får mig att skratta, le o tillomed bli generad, det trodde jag inte var möjligt!

Jag är samma pajjas jag alltid varit, jag får prata om vad ja vill o vara sådär oerhört ärlig som jag vill vara..

Han tar inte illa upp, han skrattar åt mig nu och mina berättelser.

Han accepterar vad jag gått igenom.

Han accepterar att jag har ett förflutet jag faktist aldrig kommer släppa taget om.

Han accepterar och är glad att jag faktist vill o törs prata om det förflutna.

Han lyssnar gärna o ställer gärna frågor.

Han påminner om något jag saknat så många år..

Han är en snäll, söt o helt fantiskt fin person.

Jag vill bara skrika ut till alla att han faktist gör mig så lycklig..

Han får mig att känna saker ja inte trodde jag kunde känna längre.

Han får mig att öppna upp mig o visa vem jag är.

Han accepterar mig som den jag faktist är och vill inte att jag ändrar mig.

Han vill veta allt om mig.. Han ska få veta allt..

Jag är stolt.. Jag är glad.. Jag är lycklig..

Jag har äntligen hittat någon. Någon som får mig o leva...

Ni vet när man har höga förväntingar om saker och ting?

Du vill så gärna tro på det men samtidigt går det inte för du är så rädd att bli besviken?

Sen helt plötsligt blir du besviken, innan motsattsen änns ha hunnit visa sig.
Eller att nått har hänt över huvud taget egentligen.

Du bara hoppas så innerligt mycke att det verkligen ska ske och önskar inget annat.

Du bara vill att de verkligen blir SÅ!

Men då du ingen respons får blir du lack?

Jag har som ju sagt tidigare (kanske inte här), men att jag inte har några direkta problem längre.

Men därför blir ja besviken och jätteirriterad över små skitsaker numer.

Minsta lilla tvekan från min sida o ja vill sätta mig och grina.

Jag känner "lixom, WTF?!?!?!?"

Jag måste ha allvarliga humörfel på riktigt. Ingen nyhet för vissa säkert :D

Men på fullaste allvar, jag börjar bli rädd för hur ja reagerar nuförtiden.

Jag gapar o skriker ju inte rätt ut fasten ja kanske vill.

Nej jag lossas som allt är frid o fröjd..

Och jag visar de verkligen inte mot personen i fråga jag vill säga "men SKÄRP dig för helvete!!"

Neeeej då.. varför skulle jag? Jag kan ju bli lämnad i diket o sparkad på av en alpacka eller nått.

Nu svävar jag iväg igen. I vanlig ordning har ja redan tappat bort mig själv i det här.

Jag måste sluta tro så mycke på saker.

Jag bör egentligen helt enkelt bara vara totalt iskall till det ja vill sker, sker.

Men samtidigt är de aldrig dumt att vara glad.

Man kan ju inte vara glad i onödan sägs det. Vilket säkert stämmer.

Men jag känner att besvikelsen blir större när ja vart så förväntansfull och glad..

Och sen bara PPPPPPPPOOOOOOOOFFFFF så gick de skiten i  stöpet.

Allt var lögn och skitsnack. Men jag hoppades, jag ville och jag visade.

Nej usch.. Nu har ja sagt för mycke redan..

Jag är inte den dummaste som vandrat på denna jord..

Men jag känner mig så jävla lurad hela tiden över allting..